Claes Johansson är 25 år och läser andra terminen på ekonomisk geografi. Han är en av två utbildningsansvariga i föreningen LIPA – ”Läser inget program alls”, ledamot i utbildningsutskottet och studentrepresentant på Kulturgeografiska institutionen. Mejla gärna kommentarer till Claes på clajoh@gmail.com  

Det är väldigt fascinerande att se tidigare rena experiment inom geografin dyka upp i saker vi använder till vardags. Med Google Earth och Maps vem som helst skapa professionella presentationer som till viss del konkurrerar med det geografer gör i programmet ArcGIS. För någon månad sen släppte Nokia en mobiltelefon med inbyggd satellitnavigering och en digital kamera som klår det mesta på marknaden. Genom att spara koordinater separat eller för varje taget foto på en medföljande karta och i kombination med Google Earth kan man skapa en platsguide, publicera den på Internet eller bära med sig i telefonen.

Att jag raljerar som jag gör beror på att vi som en del av min gamla utbildning skapade just en interaktiv turistguide med hjälp av GPS och handdatorer. Då använde vi prototyper, men idag finns alltså vissa av verktygen sammanfogade i en kommersiell produkt. Jag måste så klart också nämna att de som läser naturgeografi på Handels gör liknande experiment ute i fält för att exempelvis mäta klimatförhållanden i Göteborg.

Teknik och andra högskolor i all ära, men även om verktygen dyker upp i var mans hand så är de ingenting utan analytiska färdigheter. Resultatet hänger på att skaparen kan se och analysera situationen geografiskt, utifrån platsens förutsättningar. Här har geografen ett klart försprång.

Det här är mitt sista inlägg och förhoppningsvis har min spretiga hjärna lyckats skapa något som varit intressant att läsa. Jag har försökt fokusera på att genom mig själv visa upp lite av Handelshögskolans bredd, som är ett av syftena med bloggen. Nu, till slut börjar min "ledighet". Nästa vecka ska jag läras upp på mitt nya jobb och därpå blir det två veckors semester i Japan bland vänner från förra årets utbytestermin. I morgon stundar däremot en dejt, säsongen kan väl knappast börja bättre?

Trevlig sommar!

Torsdag 31 maj
Packningen är klar och ikväll lämnar mitt tåg Göteborg. Som vanligt svär jag över att jag har för mycket saker - jag gillar att kunna vara mobil, eller att uppleva något som delvis påminner om rotlöshet. För det mesta känns det som att alla dessa saker bara tynger ned, särskilt nu när jag inte har en stabil bostadssituation.

Geografi stod som delvis utlovad rubrik idag. Det började av en slump våren 2003 då ordet resandevetenskap i en kurskatalog fick det att säga klick i mitt huvud. För närvarande läser jag ekonomisk geografi men det begreppet definierar mig inte. Jag har ju gått den där andra utbildningen också, så bara 'geograf' är ändå en bättre beskrivning.

Det för mig kanske häftigaste och läskigaste med ämnet är hur lätt det går att kombinera med andra inriktningar. I akademiska termer kallas geografi för ett syntesämne. Beskriv rumsliga förändringar i klimatet med hjälp av fysikens lagar, gör ekonomiska jämförelser av platser utifrån två företags skalfördelar eller förklara en lokalisering genom att peka på särskilda gruppers beteenden. Geografer underlättar samarbete mellan discipliner.

Jag kan tillägga att den tidigare omnämnda datornörden håller sig lugn genom de verktyg vi använder, det finns en hel del. Ett är ArcGIS - kartornas Photoshop - där ett lager som visar Sveriges gränser kombinerat med en tabell över ekonomisk aktivitet eller befolkning blir en färgrann mosaik, med nyanser som klumpas kring storstäder och kustområden samt fläckvis i inlandet. Kartan blir på ett sätt geografins symbol. Okej att jag har något som påminner om en fetisch här, men icke att jag skulle glosplugga ortsnamn och siffror igen som på grundskolan. Man har väl Google?

Geografer idag har fullt upp och det finns sällan några absoluta sanningar från fall till fall. Se det så här - för några hundra år sedan åkte vi häst och vagn och grannkommunen var som ett annat land. Idag når vi i stort sett varenda stad inom ett dygn med flyg och vi pratar med varandra tvärs över jordklotet gratis via Skype. En sådan förändring i synen på rummet mellan varandra får ju enorma effekter på allt annat beteende!

Geografi är modernt och mitt sista inlägg tänkte jag visa på några exempel av detta.

Onsdag 30 maj
I morse invigdes Sveriges första virtuella ambassad, Second House of Sweden. Svenska Institutet som leder projektet har baserat byggnaden efter ambassaden i Washington och vår utrikesminister har dessutom krävt att få vara med on-line vid ceremonin. Som geograf med intresse för människors bild av olika platser, samt självutnämnd datornörd tycker jag såklart att det här är enormt spännande.

Jag tänker skriva mer om geografi i den digitala tidsåldern innan veckan är slut. Onsdagen ska jag däremot avsluta med att ta upp vad vi har för oss i föreningarna som jag är engagerad i.

LIPA står för "Läser Inget Program Alls" och riktar sig alltså till oss som läser fristående kurser. De flesta går inte här särskilt länge och styrelsen byts ofta ut varje halvår, men vi har lika roligt för det. Under våren har vi annordnat några evenemang som även riktat sig utanför föreningen. I April gick LIPAs beachvolleybollturnering av stapeln med 13 lag. Det var det största arrangemanget i föreningens historia. Själv hade jag sand i ögonen i tre dagar efteråt, men det var det värt! Senast hade vi en populär grillning inne i borggården, där all mat sponsrades av Volvo.

Som en av två utbildningsansvariga för LIPA sitter jag med i kårens Utbildningsutskott (UU). UU arbetar med kårens absolut viktigaste kärnfråga - utbildningsbevakning. I grund och botten strävar vi efter att göra Handels studiemiljö så bra som möjligt. Som en del i det är utskottet representerat på de olika institutionerna och vår ordförande sitter i fakultetsnämnden där vår rektor är ordförande. Nu under vårterminen tog vi fram en arbetsplan som tydligare beskriver vad vi arbetar med. En del av den är att öka övriga studenters medvetenhet om hur viktig vår uppgift är för andra studenter och att det inte alls handlar om "kårflum". Jag skulle särskilt vilja sträcka ut en hand till er som läser fristående kurser att ta kontakt med mig om ni har synpunkter på er studiemiljö.

Jag har som ni märker fokuserat mycket på att lyfta fram andra saker än mig själv idag. Imorgon kommer det att bli lite mer personligt och studieinriktat då ämnet blir vad och varför jag läser som ekonomgeograf.

Tisdag 29 maj
”29 Maj!” undrar om det bara jag som får associationer till Nile City och den klassiska scenen med de två Koleanska Adoptivpälonen som sjunger ”Walk on the Wild Side”.

Som ni säkert märkt så är flera av de studenter som skrivit på Handelsbloggen är väldigt kåraktiva. Det har gått en liten röd tråd genom terminens alla inlägg, varför man bör engagera sig utöver studierna, som jag nu gärna vill bidra till.

När jag läste turismprogrammet vid Högskolan Dalarna fram till i höstas var det saker som hände hela tiden. Ordförande i ditt, redaktör i datt, ledamot, studentrepresentant både hemma och utomlands. Kort sagt; det fanns att göra och jag insåg rätt tidigt vad som var roligt och var mina stora brister låg.

När jag sedan flyttade hit i september var jag inte lika angelägen om att försöka göra ett nytt Dalarna av Göteborg. En härlig utlandstermin hade fått mig att varva ner och upptäcka den röda tråden i mitt eget liv. Nu skulle jag enbart fokusera på studierna och inget annat i två år, nu skulle jag fullborda cirkeln och knyta ihop min utbildning. Nu blev det ju inte så.

Saken är ju den, att när man flyttar till en ny stad med få bekanta är det väldigt tacksamt att det finns studentföreningar. Många som har växt upp på orten har redan en stor vänskapskrets (det blev mycket tydligare i glesbygd kan jag lova) och känner inte samma behov av att hitta en ny gemenskap. Hur man handskas med situationen är så klart upp till var och en, men för mig blev då engagemanget tillsammans med andra inflyttade en enorm möjlighet att få känna på nya miljöer och dessutom träffa människor som man möjligen kommer att umgås med resten av sitt liv. Nollningen är ett klockrent exempel på en sådan situation och det går inte en dag som jag ångrar att jag missade den här i Göteborg.

Inom ekonomisk geografi diskuterar man gärna stora nätverks betydelse för ekonomisk utveckling, i synnerhet när de är koncentrerade till en och samma plats, så kallade agglomerationer. Vilken potential det då finns i det nätverk som studentkåren HHGS och föreningarna bidrar till, fullt av ambitiösa, välutbildade och motiverade människor som bara väntar på att få springa ut i vida världen.

Måndag 28 maj
Eftersom att jag har akademikerföräldrar var alternativet att läsa vidare efter gymnasiet väldigt självklart. Däremot var valet av högskola och utbildning långt ifrån lika uppenbart. Det har faktiskt mer handlat om en lång serie oförutsedda händelser och ren jäkla slump att jag hamnat där jag är idag. Jag gjorde ett försök att sammanfatta allt, men jag är så otroligt usel på att skriva kortfattat under tidspress, så jag gav upp till slut och började om från scratch. Hoppas det smakar ändå.

Är det någon som inte märkt att terminen börjat närma sig sitt slut? För min egen del innebär det att mitt andrahandskontrakt på lägenheten går ut, med resultatet att jag flyttar upp till föräldrarna över sommaren. En sak jag ser fram emot väldigt mycket nu är jobb. Vi har haft två näst intill totalt föreläsningsfria kurser på rad, vilket min självdisciplin inte helt och hållet har uppskattat. Jag börjar verkligen längta tillbaka till 9-5-rytmens trygghet och en chans att få vara ledig på riktigt när arbetsdagen är över.

Det är ganska mörkt ute när jag skriver det här. Söndagskvällen gick åt till att skriva klart det sista av min del av den B-uppsats jag och min "klasskamrat" ska lämna in i veckan (kan man verkligen kalla oss för en klass när det kanske bara blir vi två som fortsätter i höst?). Ämnet har varit utländska etableringsstrategier i Japan. Det är inte en helt lätt marknad och vi har ganska kortfattat jämfört tre företag inom detaljhandeln och deras försök att ta sig in. Ett väldigt spännande projekt som jag önskar att vi haft mer tid till så att vi kunnat göra några intervjuer.

Måndagen lär inte bli så fruktansvärt spännande är jag rädd, det känns verkligen hur hela min tillvaro varvar ned inför sommaren. Veckan som gått var betydligt mer intressant med LIPA:s grillning på borggården, femkamp på Liseberg, institutionsmöte och slutligen en blöt UU-fest i lördags. I vilket fall som helst så ska jag lämna tillbaka en bunt lånade böcker och skänka bort lite pryttlar som jag varken vill slänga eller ta med mig på tåget på torsdag. Kroppen skriker efter gymmet, så det blir nog en vända dit för att leka elitroddare också.

Njut av livet, så ses vi i mörrn!